Insperation

Plötsligt, skjuten ur en kanon har min insperationsglädje kommit igen. Jag skriver kanske 1,5-3 sidor i min bok om dagen och det var väldigt länge sedan. Kul är det oxå att äntligen få skriva med insperation istället för att sitta och tvinga fram den, vilket inte alls funkar (bara så ni vet). Jag har även fått insperation till att göra lite mer reseach i ämnet, men det är svårt att hitta någonting över huvud taget. Varför skulle jag få insperation att skriva om ett så otroligt svårt ämne som jag absolut inte har någon som hälst anknytning till?? För er som undrar är ämnet Australien under andra världskriget. Det är dock otroligt intressant ämne och det blir bra, för första gången är jag så nöjd med mitt arbete att jag antagligen skulle kunna låta någon annan se och läsa det. Jag gillar det liksom. Insperationen kom från en bok som jag läste, Stormblomma heter den och den är efter en Australiensisk författare (tror jag). Otroligt bra bok, sååå läsvärd!! Klart den bästa boken jag någonsin läst! Ivf så har mamma packat upp en del bra böcker som jag läser om och om igen, riktigt för att förstå alltihopa. Och så intressant det är att bara bita tag i någonting. Och vad man lär sig. Jag kan typ allt om Australien nu, eller ja, allt kanske jag inte borde påstå men otroligt mkt. Jag har råpluggat Australiens geografi in i minsta detalj, gillar mammas enormt bra kortbok där man ser ALLT! Nej, jag blir lycklig av bara tanken, det är sååå kul!

Däremot har sommarlovet redan börjat inverka negativt på mig. JAG ÄR SÅ LAT! Sover sent på morgonen och går och lägger mig sent eftersom jag inte somnar när jag sovit så länge på morgonen. AHHH! Vad frustrerande det är. Jag är en sådan person att om jag vet att jag inte behöver gå upp på morgonen skiter jag i det och ligger och drar mig till halv ett eller så. Hatar det. Absolut hatar det! För jag mår bara skit av det och det blir inge bra alls. Men jag måste se till att ta mig upp vid nio, det är en bra tid. Nio. För då ska jag äta frukost och sedan kanske gå en sväng. Nio är en bra tid att gå. En mkt bra tid. Är en lagom tid att gå upp om man vaknar av sig själv ivf. Inte lika roligt när man vaknar av en otroligt oljud till väckarklocka. Måste köpa någonting med mildare ljud än så där, för den där är ju hemsk. Mina kompisar tipsade om en väckarklocka som skjöt iväg en boll tvärs över rummet och tjöt samtidigt, tils bollen var tillbaka i hållaren. Då måste man ju liksom gå upp och då kan man lika gärna fortsätta gå. De hade någon annan som man var tvungen att knappa in någon kod på, så man var riktigt tvungen att koncentrera sig (en lång kod som var olika varje dag eller någonting sånt där) för om man knappa in fel fick man en stöt. Hehe, lät lite roligt. Säkert inte lika roligt klockan sex på morgonen men ändå. Får se vad som kan hittas på.

Blev väldigt irriterad på en av mina klass"kamrater" idag när jag gick in på bilddagboken. Hon hade tagit bilder som jag hade fotat och lagt ut på min bilddagbok på henne och hennes häst när de red på AKA (Akademistallet) innan avslutningen. Och jag tycker det är helt okey, för det gör andra oxå. MEN sedan hade hon inte skrivit under att jag var fotografen av bilderna, vilket jag tycker man gör. Det gör de andra som tar mina bilder och jag tycker det är en självklarhet! Och om det hade varit så att en av mina kompisar gjort samma sak så hade jag inte häller brytt mig. Men hon och jag är INTE kompisar. Vi är häller inte ovänner men vi känner inte varandra så jättebra och vi umgås inte i skolan häller. Tycker det är FEL av henne. Sedan var det någon som hade komenterat bilderna med ett "Riktigt snygg bild" och då hade hon skrivit "Tack :)" som om det vore hon som fotat dem och då blev jag skitförbannad. Visst, självklart att hon kan få bilderna på henne och hennes häst, men kom igen, lite schysst kan man vill vara? Lite kan man väl tänka med själv?

Bilden är fotad nyligen. Visst är den fin? Blev väldigt nöjd med den faktiskt.

Ida